Bergsvandringar och höghöjdsresor – Vaccinationsrådet Allmänhet

Information till resenärer

En bergsresa kan innebära allt från en dagsvandring på välmarkerade leder till en flera veckor lång expedition med tält, bärare och övernattningar på mycket hög höjd. Riskerna beror inte bara på hur högt du går utan också på hur snabbt du kommer upp, var du sover, klimatet, terrängen och avståndet till sjukvård.

Höghöjdssjuka, nedkylning, värme, stark sol, fallskador, magsjuka och uttorkning är viktiga risker. I tropiska områden kan även malaria, gula febern och andra infektionsrisker förekomma på de lägre delarna av resan, även om slutmålet ligger på en höjd där få myggor finns.

Olika typer av bergsresor

Typ av resa	Vad den innebär	Särskilt att tänka på
Dagsvandring	Vandring utan övernattning på leden	Väderomslag, fallskador, sol, vätska och att hinna tillbaka före mörker
Vandring mellan hotell eller lodger	Dagsetapper med övernattning inomhus	Bagagetransporter, varierande hygien och ibland snabb höjdökning
Teahouse-trekking	Övernattning på enkla gästhus, vanligt i Nepal	Kyla, trängsel, luftvägsinfektioner, mat- och vattenhygien
Vandring mellan fjällstugor	Övernattning i stugor eller refugier	Begränsad plats, varierande hygien och väderberoende tillgänglighet
Tältvandring	Flerdagarsvandring med camping	Kyla, storm, vattenrening, matförvaring och begränsad möjlighet till hjälp
Vandring med guide och bärare	Lokalt organiserad vandring där utrustning transporteras	Gruppens stigningstakt, bärarnas arbetsvillkor och operatörens säkerhetsplan
Djungel- och vulkanvandring	Vandring i varmt, fuktigt eller vulkaniskt område	Värme, insekter, lera, ras, vulkanisk gas och snabbt växlande väder
Höghöjdsvandring	Övernattningar över cirka 2 500 meter	Acklimatisering och risk för akut höghöjdssjuka
Vandring över höga pass	Upprepade stigningar och passövergångar	Stor skillnad mellan dagens högsta punkt och nattens sovhöjd
Toppbestigning	Vandring eller klättring till en bergstopp	Snabb höjdökning, väder, utmattning och ofta mycket tidig start
Glaciär- och alpin vandring	Vandring på snö, is eller brant terräng	Kräver särskild utbildning och utrustning för glaciärsprickor och fall
Teknisk bergsbestigning	Klättring med rep, stegjärn eller annan specialutrustning	Kräver särskild kompetens och omfattas inte alltid av reseförsäkringen
Resa direkt till en högt belägen stad	Flyg eller bilresa till exempelvis Cusco, La Paz eller Lhasa	Höghöjdssjuka kan uppstå utan någon fysisk vandring

Genomför bara vandringar och bestigningar som motsvarar din erfarenhet och fysiska förmåga. En vandring kan bli betydligt mer krävande än vad avståndet antyder när den sker på hög höjd, i stark värme eller med tung packning.

Förberedelser före resan

Kontakta en vaccinationscentral i god tid. Ta med ett detaljerat reseprogram med:

samtliga länder och regioner;
vandringsledens start- och slutpunkt;
högsta höjd och planerade sovhöjder;
höjdökningen mellan de olika övernattningsplatserna;
resans längd och antal vilodagar;
eventuella mellanlandningar och gränspassager;
tält-, lodge- eller stugboende;
planerade bestigningar och höga pass; och
avstånd och transporttid till sjukvård.

Vaccinationer, malaria och gula febern måste bedömas utifrån hela resvägen. Det går inte att utgå enbart från höjden eller slutmålet. De lägre delarna av en vandring kan ligga i områden med helt andra infektionsrisker än själva bergsområdet.

Undersök också vilken erfarenhet arrangören har av höghöjdssjuka, första hjälpen, väderproblem och medicinsk evakuering.

Vanliga mål för bergsvandringar

Tabellerna visar ett urval av stora internationella vandringsmål. De är inte en rekommendation att resa till en viss plats. Säkerhetsläge, tillstånd, väder och lokala regler kan förändras.

Sydamerika

Resmål	Höjd	Vanlig typ av vandring
Machu Picchu och Inkaleden, Peru	Machu Picchu cirka 2 430 m; passen på Inkaleden över 4 200 m	Flerdagarsvandring med lodge eller tält
Salkantay och Ausangate, Peru	Pass omkring 4 600–5 200 m	Krävande tält- eller lodgevandring
Cordillera Blanca, Peru	Många leder och pass över 4 500 m	Höghöjdsvandring, tält och tekniska bestigningar
La Paz och Cordillera Real, Bolivia	La Paz cirka 3 650 m; pass och toppar över 5 000 m	Snabb ankomst till hög höjd följd av vandring eller bestigning
Salar de Uyuni och Altiplano, Bolivia	Ofta 3 600–5 000 m	Fordonsresa kombinerad med kortare vandringar på hög höjd
Cotopaxi och Chimborazo, Ecuador	Cirka 5 900 respektive 6 260 m	Höghöjdsbestigning med glaciärmoment
Aconcagua, Argentina	Cirka 6 960 m	Flerveckorsexpedition och mycket hög höjd
Patagonien, Argentina och Chile	De flesta leder betydligt lägre, ofta under 2 500 m	Långvandring med kyla, vind och snabbt växlande väder

Afrika

Resmål	Höjd	Vanlig typ av vandring
Kilimanjaro, Tanzania	Cirka 5 895 m	Flerdagars toppvandring med snabb höjdökning
Mount Meru, Tanzania	Cirka 4 565 m	Kortare toppvandring, ibland som acklimatisering före Kilimanjaro
Mount Kenya, Kenya	Point Lenana cirka 4 985 m	Höghöjdsvandring; de högsta topparna kräver teknisk klättring
Rwenzoribergen, Uganda	Upp till cirka 5 110 m	Lång, våt och krävande vandring; övre delar kan kräva glaciärutrustning
Simienbergen, Etiopien	Upp till cirka 4 550 m	Lodge- eller tältvandring på högplatå
Toubkal, Marocko	Cirka 4 165 m	Kort toppvandring med risk för snabb höjdökning
Drakensberg, Sydafrika och Lesotho	Upp till cirka 3 480 m	Dags- och flerdagarsvandring med snabbt växlande väder

Himalaya och Centralasien

Resmål	Höjd	Vanlig typ av vandring
Everest Base Camp, Nepal	Cirka 5 360 m	Teahouse-trekking under omkring två veckor
Annapurna Circuit, Nepal	Thorong La cirka 5 415 m	Flerveckors teahouse-trekking över högt pass
Manaslu Circuit, Nepal	Larkya La cirka 5 105 m	Flerdagarsvandring i avlägset område
Langtang, Nepal	Vanliga övernattningar upp till cirka 3 900 m och dagsturer högre	Kortare teahouse-trekking
Ladakh och Markha Valley, Indien	Pass över 5 000 m	Tält- eller homestayvandring efter snabb ankomst till hög höjd
Sikkim och indiska Himalaya	Många leder mellan 3 000 och 5 000 m	Lodge- och tältvandring
Bhutan	Flera leder med pass mellan 4 500 och 5 300 m	Organiserad tältvandring
K2 Base Camp, Pakistan	Omkring 5 100 m	Lång och avlägsen expedition med tält
Pamir och Tianshan, Tadzjikistan och Kirgizistan	Många pass över 4 000 m	Avlägsen tält- och hästunderstödd vandring
Lhasa och Tibetanska högplatån	Lhasa cirka 3 650 m; många resmål över 5 000 m	Snabb ankomst med flyg eller tåg följd av fordonsresa och vandring

Öst- och Sydostasien

Resmål	Höjd	Vanlig typ av vandring
Fuji, Japan	Cirka 3 775 m	Kort toppvandring där många stiger mycket snabbt
Rinjani, Indonesien	Cirka 3 725 m	Flerdagars vulkanvandring med tält
Kinabalu, Malaysia	Cirka 4 095 m	Kort toppvandring med lodgeövernattning
Vulkanerna på Java och Bali	Varierande, flera mellan 2 000 och 3 700 m	Korta men ibland branta vulkanvandringar
Fansipan, Vietnam	Cirka 3 145 m	Dags- eller flerdagarsvandring i fuktigt bergsklimat

Mexiko, Centralamerika och Oceanien

Resmål	Höjd	Vanlig typ av vandring
Pico de Orizaba och Mexikos vulkaner	Upp till cirka 5 635 m	Höghöjdsbestigning, ibland med glaciärutrustning
Acatenango, Guatemala	Cirka 3 975 m	Kort men brant tältvandring nära aktiv vulkan
Chirripó, Costa Rica	Cirka 3 820 m	Flerdagarsvandring med stugboende
Nya Zeelands stora leder	Vanligen lägre höjd	Långvandring med regn, kyla, floder och snabba väderomslag
Kokoda Track, Papua Nya Guinea	Upp till drygt 2 000 m	Varm, fuktig och fysiskt krävande djungelvandring

Machu Picchu, Inkaleden och gula febern

Den vanliga turistresan med tåg till Aguas Calientes och buss upp till Machu Picchu innebär inte i sig någon risk för gula febern. Höjden är däremot relevant: Cusco ligger på cirka 3 350 meter och resenären kan få höghöjdssymtom redan innan besöket vid Machu Picchu.

Den som vandrar Inkaleden upp till Machu Picchu kan däremot, beroende på den exakta leden och anslutande resvägen, passera områden där gula febern förekommer. Detsamma gäller vissa alternativa vandringsleder och kombinationsresor som omfattar lägre och varmare dalgångar på Andernas östra sida.

Det räcker därför inte att ange ”Machu Picchu” som resmål. Ta med den exakta vandringsrutten, startpunkten, eventuella sidoutflykter och övriga resmål i Peru till vaccinationscentralen. Vaccinationscentralen kan då bedöma rutten mot den aktuella gula febern-kartan.

Läs mer om gula febern.

Vad räknas som hög höjd?

Risken för höghöjdssjuka börjar vanligen bli betydelsefull när en person som inte är acklimatiserad ska sova på omkring 2 500 meters höjd eller högre. Känsligheten varierar betydligt mellan olika människor.

Det är framför allt följande som avgör risken:

högsta sovhöjd;
hur snabbt sovhöjden ökar;
hur många dagar kroppen får för acklimatisering;
om personen tidigare har haft höghöjdssjuka; och
om uppstigningen sker direkt från havsnivå eller efter vistelse på måttlig höjd.

God kondition skyddar inte mot höghöjdssjuka. Vältränade personer kan tvärtom utsätta sig för risk genom att gå snabbare och stiga högre än kroppen hinner anpassa sig till.

Läs mer på sidan om höga höjder och höghöjdssjuka.

Acklimatisering

Det viktigaste skyddet mot höghöjdssjuka är en långsam stigning.

Undvik om möjligt att gå direkt från låg höjd till en sovhöjd över cirka 2 750 meter på en enda dag.
Tillbringa gärna två eller tre nätter på cirka 2 500–2 750 meters höjd innan du fortsätter högre.
Över 3 000 meter bör sovhöjden normalt inte öka med mer än omkring 500 meter per dygn.
Lägg in en extra acklimatiseringsdag för ungefär varje 1 000 meters ökning av sovhöjden.
Gör gärna dagsturer högre upp men återvänd till en lägre nivå för att sova.
Undvik hård fysisk ansträngning och alkohol de första dygnen på hög höjd.

Planera extra dagar i resprogrammet. Ett mycket pressat schema gör det svårare att stanna eller gå ned om någon får symtom.

Akut höghöjdssjuka

Akut höghöjdssjuka börjar vanligen med huvudvärk efter en nylig höjdökning. Andra vanliga symtom är:

trötthet och svaghet;
yrsel;
minskad aptit;
illamående eller kräkningar; och
störd sömn.

Symtomen kommer ofta några timmar efter ankomsten eller under den första natten. Den som har symtom ska inte fortsätta till en högre sovhöjd. Vila på samma höjd tills symtomen har gått över.

Om symtomen förvärras trots vila ska personen gå eller transporteras ned till lägre höjd.

Feber, diarré, tydlig muskelvärk eller andra infektionssymtom ska inte automatiskt förklaras med höjden. Magsjuka, malaria, influensa, lunginflammation, uttorkning och kolmonoxidförgiftning kan likna eller förvärra höghöjdssjuka.

Allvarliga varningssymtom

Hjärnödem på hög höjd

Hjärnödem är en livshotande form av höghöjdssjuka. Varningssymtom är:

förvirring eller personlighetsförändring;
onormal dåsighet;
svårighet att gå rakt eller samordna rörelser;
oförmåga att ta hand om sig själv; och
medvetandepåverkan.

Personen ska omedelbart ned till lägre höjd och får inte lämnas ensam eller gå ned utan hjälp.

Lungödem på hög höjd

Lungödem på hög höjd kan utvecklas snabbt. Tidiga tecken är:

ovanligt dålig fysisk prestationsförmåga;
andfåddhet som är värre än hos andra i gruppen;
hosta; och
tryck eller obehag i bröstet.

Andfåddhet i vila, uttalad svaghet, rosslande andning eller skummigt och ibland blodblandat slem är allvarliga varningssymtom.

Omedelbar nedstigning är den viktigaste åtgärden. Syrgas och annan behandling kan behövas, men får inte fördröja nedstigningen.

Läkemedel mot höghöjdssjuka

Acetazolamid kan i vissa situationer användas för att underlätta acklimatiseringen och minska risken för akut höghöjdssjuka. Det kan vara aktuellt när:

en snabb uppstigning inte kan undvikas;
den första sovhöjden är hög;
resprogrammet innehåller en snabb fortsatt stigning; eller
resenären tidigare har haft höghöjdssjuka.

Läkemedlet ersätter inte en rimlig stigningstakt och ska ordineras efter individuell medicinsk bedömning. Diskutera planerad sovhöjd, stigningstakt, tidigare erfarenheter och övriga sjukdomar och läkemedel med läkare eller vaccinationscentral.

Vid mycket avlägsna expeditioner kan särskilda akutläkemedel, syrgas eller en portabel tryckkammare ingå i gruppens medicinska beredskap. Sådan utrustning kräver en tydlig plan och personer som kan använda den.

Medicinska tillstånd

Rådgör med läkare före en höghöjdsresa om du har:

hjärt- eller lungsjukdom;
sömnapné;
pulmonell hypertension;
diabetes;
blodbrist eller hemoglobinopati;
epilepsi eller annan neurologisk sjukdom;
tidigare hjärn- eller lungödem på hög höjd;
nyligen haft hjärtinfarkt, stroke eller större operation; eller
en graviditet.

Barn kan drabbas av höghöjdssjuka lika väl som vuxna men kan ha svårare att beskriva symtomen. Minskad aptit, blekhet, irritabilitet och ovanlig trötthet efter en höjdökning ska tas på allvar.

Kyla, vind och nedkylning

Temperaturen sjunker med höjden och kan falla snabbt efter solnedgången. Kraftig vind ökar värmeförlusten ytterligare. Nedkylning kan uppstå även vid temperaturer över fryspunkten om kläderna är våta.

Använd flera lager kläder och ha alltid med ett torrt, vindtätt och värmande lager. Skydda huvud, händer och fötter. Byt våta kläder och sök skydd tidigt vid försämrat väder.

Domning, vit eller vaxartad hud och förlust av känsel kan vara tecken på köldskada. En person som blivit förvirrad, fumlig eller ovanligt trött kan vara allvarligt nedkyld.

Läs mer om kyla, hypotermi och köldskador.

Kolmonoxid i tält och stugor

Använd aldrig bensin-, gas- eller fotogenkök, grillar eller andra förbränningsapparater i ett stängt tält eller dåligt ventilerat rum. Kolmonoxid är luktfri och kan orsaka huvudvärk, illamående, yrsel, förvirring, medvetslöshet och död.

Symtomen kan misstolkas som höghöjdssjuka. Om flera personer i samma tält eller rum samtidigt får huvudvärk eller illamående ska alla omedelbart ut i frisk luft.

Sol och ultraviolett strålning

UV-strålningen ökar med höjden och förstärks ytterligare av snö och is. Skydda huden även när temperaturen är låg eller himlen är molnig.

Använd:

solskydd med hög skyddsfaktor;
läppskydd med solskydd;
solglasögon med fullgott UV-skydd;
hatt eller mössa med skärm; och
täckande kläder.

Snöblindhet orsakar smärta, ljuskänslighet, tårflöde och synbesvär och kan komma flera timmar efter exponeringen.

Läs mer om solskydd.

Värme och vätskebrist

Vissa vandringar börjar i varmt lågland och fortsätter upp i kallare terräng. Värme, fysisk ansträngning och tung packning ökar behovet av vätska.

Drick regelbundet efter törst och kontrollera att du urinerar normalt. Mycket mörk urin, huvudvärk, yrsel och kraftig trötthet kan tala för vätskebrist.

Överdrivet vattenintag utan tillräckligt salt kan samtidigt orsaka farligt låg natriumhalt. Tvinga därför inte i dig mycket stora mängder vatten.

Läs mer om värme och värmeslag.

Mat, vatten och magsjuka

Magsjuka och kräkningar kan snabbt leda till uttorkning och göra fortsatt vandring olämplig. På avlägsna leder kan vatten behöva renas genom kokning, filtrering eller kemisk behandling.

Drick bara säkert eller behandlat vatten.
Tvätta eller desinficera händerna före måltider.
Ät genomlagad mat som serveras varm.
Var försiktig med opastöriserade mejeriprodukter och råa animaliska livsmedel.
Dela inte vattenflaskor och bestick med personer som är sjuka.

Läs mer om mat, dryck och hygien och vattenrening i fält.

Malaria, gula febern och andra infektioner

Myggburna infektioner är ofta mindre vanliga på hög höjd, men resan till berget kan gå genom lågland, skog eller tropiska dalgångar där malaria, gula febern, denguefeber eller andra infektioner förekommer.

Berätta för vaccinationscentralen:

var vandringen börjar och slutar;
hur du tar dig till startpunkten;
vilka orter du övernattar i;
om du återvänder genom lågland;
om du kombinerar vandringen med safari eller badsemester; och
vilka gränser och flygplatser du passerar.

Läs mer om malaria, gula febern och skydd mot myggor, fästingar och andra småkryp.

Fästingar, djur och barfotagång

Fästingar, kvalster och andra leddjur kan förekomma i gräs, buskmark och skog på de lägre delarna av en vandring. Använd täckande kläder och kontrollera hud och kläder efter dagens vandring.

Undvik kontakt med lösa hundar, apor och andra däggdjur. Bett och rivsår ska tvättas omedelbart med tvål och rikligt med vatten, varefter risken för rabies behöver bedömas skyndsamt.

Gå inte barfota i tropisk jord eller sand. Larver från hakmaskar kan tränga in genom huden och orsaka infektion eller ett kraftigt kliande, slingrande utslag.

Läs mer om riskfyllda djurkontakter.

Fallskador och belastningsbesvär

Stukningar, knäsmärta, skavsår och fallskador är vanligare än allvarlig höghöjdssjuka på många vandringsleder.

Använd väl ingångna skor.
Anpassa packningen till din styrka och erfarenhet.
Använd vandringsstavar om de förbättrar balansen.
Börja behandla skavsår innan en blåsa hunnit utvecklas.
Gå långsammare i nedförsbackar.
Ha pannlampa lätt åtkomlig.
Gå inte ensam på avlägsna eller tekniskt svåra leder.

En mindre skada kan få stora konsekvenser om personen inte längre kan förflytta sig och vädret försämras.

Guide, grupp och kommunikation

Välj en arrangör som har en realistisk plan för acklimatisering och som inte pressar sjuka deltagare att fortsätta.

Fråga om:

guidernas utbildning i första hjälpen och höghöjdssjuka;
gruppens kommunikationsutrustning;
reservdagar vid dåligt väder;
syrgas och eventuell portabel tryckkammare;
evakueringsplan;
bärarnas utrustning och möjlighet till sjukvård; och
hur en deltagare som inte kan fortsätta tas ned från berget.

Bestäm vad gruppen gör om någon kommer bort. Mobiltelefon fungerar inte på alla leder. Satellitkommunikation eller nödsändare kan vara motiverad i mycket avlägsna områden.

Försäkring och medicinsk evakuering

Vanliga reseförsäkringar kan ha en högsta tillåten höjd eller undanta bergsbestigning, glaciärvandring och teknisk klättring.

Kontrollera att försäkringen omfattar:

den högsta planerade höjden;
vandring utan guide, om detta är aktuellt;
glaciär, klättring och toppbestigning;
sök- och räddningsinsats;
bärar- eller terrängtransport;
helikopterevakuering;
vård i ett annat land;
befintliga sjukdomar; och
extra boende och ändrad hemresa.

En helikopter kan vara förhindrad att flyga på grund av mörker, moln, hård vind eller brist på landningsplats. Försäkring ersätter därför inte behovet av en plan för nedstigning till fots eller med bärare.

Läs mer om reseförsäkringar.

Packning för en bergsvandring

Packningen ska anpassas till led, klimat och tillgång till service. Exempel på utrustning som kan behövas är:

ingångna vandringsskor;
flera lager kläder;
regn- och vindskydd;
mössa, handskar och extra strumpor;
solglasögon och solskydd;
pannlampa och reservbatterier;
vattenflaskor och utrustning för vattenrening;
första hjälpen och skavsårsmaterial;
personliga läkemedel i tillräcklig mängd;
energirikare reservmat;
karta eller nedladdad rutt;
visselpipa och nödfilt;
laddad telefon och reservbatteri; och
försäkringsuppgifter och larmnummer.

Läs mer i vår packningslista och om att resa med mediciner.

När ska man avbryta eller gå ned?

Fortsätt inte till högre sovhöjd om någon har huvudvärk tillsammans med illamående, yrsel, påtaglig trötthet eller andra symtom på höghöjdssjuka.

Gå ned om:

symtomen blir värre trots vila;
personen inte kan gå rakt;
förvirring eller onormal dåsighet uppkommer;
andfåddhet finns i vila;
hosta och försämrad prestationsförmåga tilltar;
personen inte kan äta eller dricka;
upprepade kräkningar eller svår diarré uppkommer;
en skada gör fortsatt förflyttning osäker; eller
vädret gör det omöjligt att fortsätta på ett säkert sätt.

En sjuk person ska inte lämnas ensam eller skickas ned utan stöd. Att nå ett pass, en utsiktsplats eller en topp är aldrig viktigare än att kunna ta sig säkert tillbaka.

Om du blir sjuk efter resan

Sök vård om symtom kvarstår eller uppkommer efter hemkomsten. Berätta:

vilket land och vilken led du har besökt;
högsta uppnådda höjd och sovhöjd;
om du haft höghöjdssymtom;
om du blivit biten av djur, fästingar eller andra insekter;
om du har haft diarré eller druckit obehandlat vatten; och
om du har vistats i malaria- eller gula febern-område.

Feber efter vistelse i ett malariaområde ska bedömas skyndsamt. Läs mer på sidan Om du blir sjuk under resan.