Information till allmänheten
Påssjuka (parotit) är en virusinfektion som framför allt angriper spottkörtlarna. Det mest typiska symtomet är en ömmande svullnad framför och nedanför öronen, vanligen i öronspottkörtlarna.
Hos barn är sjukdomen ofta relativt lindrig, men komplikationer kan förekomma. Hos ungdomar och vuxna är risken större för bland annat inflammation i testiklar, äggstockar, bukspottkörtel och hjärnhinnor. I sällsynta fall kan infektionen orsaka bestående hörselnedsättning.
Påssjuka har blivit ovanlig i Sverige sedan vaccination infördes, men sjukdomen förekommer fortfarande i hela världen och utbrott kan inträffa även i välvaccinerade befolkningar.
Vaccination mot påssjuka ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet och ges tillsammans med vaccin mot mässling och röda hund som MPR-vaccin.
Läs mer om vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR).
Smittämnet och smittvägar
Påssjuka orsakas av parotitvirus, som endast har människan som naturlig värd.
Viruset finns i saliv och sekret från luftvägarna och sprids framför allt genom droppar och nära kontakt. Smitta kan exempelvis ske när en infekterad person hostar eller nyser eller genom direkt kontakt med saliv.
Smittspridning underlättas i miljöer där människor vistas nära varandra, exempelvis inom familjer, skolor, studentboenden och andra grupper.
En smittad person kan föra viruset vidare redan innan den typiska svullnaden av spottkörtlarna har utvecklats.
Sjukdomsbild
Tiden från smitta till symtom är vanligen 16–18 dagar, men kan variera från omkring två till fyra veckor.
En betydande andel av dem som smittas får inga eller endast lindriga symtom.
När sjukdom utvecklas kan den börja med:
- feber
- huvudvärk
- trötthet och sjukdomskänsla
- muskelvärk
- nedsatt aptit.
Efter någon eller några dagar kan spottkörtlarna börja svullna.
Svullna öronspottkörtlar
Det mest karakteristiska symtomet är inflammation i öronspottkörteln (parotiskörteln).
Svullnaden sitter framför och nedanför örat och kan göra ont, särskilt när man tuggar eller sväljer. Ibland påverkas bara den ena sidan, men oftast svullnar båda sidorna, samtidigt eller med några dagars mellanrum.
Svullnaden brukar gå tillbaka inom ungefär en vecka.
Påssjuka behöver dock inte alltid ge svullna spottkörtlar. Infektionen kan ibland visa sig genom någon av sjukdomens komplikationer.
Komplikationer
Påssjuka är oftast en lindrig sjukdom hos barn. Komplikationer är vanligare efter puberteten.
Testikelinflammation
Hos pojkar och män som insjuknar efter puberteten kan viruset orsaka testikelinflammation (orkit).
Vanliga symtom är:
- kraftig smärta i testikeln
- svullnad
- feber.
Vanligen drabbas endast den ena testikeln. Efter inflammationen kan den drabbade testikeln minska i storlek.
Påssjukeorsakad orkit kan påverka spermieproduktionen, men bestående infertilitet är ovanlig.
Inflammation i äggstockarna
Hos flickor och kvinnor efter puberteten kan påssjuka orsaka inflammation i äggstockarna (ooforit). Detta kan ge smärta i nedre delen av buken men leder normalt inte till nedsatt fertilitet.
Hjärnhinneinflammation och hjärninflammation
Viruset kan påverka centrala nervsystemet och orsaka hjärnhinneinflammation (meningit). Detta kan ge huvudvärk, nackstelhet, feber och kräkningar.
Meningit vid påssjuka läker vanligen utan bestående skador.
Hjärninflammation (encefalit) är betydligt ovanligare men kan vara allvarlig.
Andra komplikationer
Påssjuka kan också orsaka inflammation i bukspottkörteln (pankreatit), med buksmärta, illamående och kräkningar.
En ovanlig men viktig komplikation är hörselnedsättning. I sällsynta fall kan hörselskadan bli bestående.
Behandling
Det finns ingen specifik antiviral behandling mot påssjuka.
Behandlingen inriktas på att lindra symtomen med vila, vätska och smärtstillande eller febernedsättande läkemedel vid behov.
Vid testikelinflammation kan stöd för pungen och smärtstillande behandling lindra besvären.
Sjukvård bör kontaktas vid tecken på komplikationer, exempelvis kraftig testikelsmärta, svår huvudvärk, nackstelhet, medvetandepåverkan eller uttalad buksmärta.
Förekomst
Påssjuka förekommer i hela världen.
Före införandet av vaccination var sjukdomen mycket vanlig och de flesta smittades under barndomen. Vaccination har därefter kraftigt minskat förekomsten i länder med hög vaccinationstäckning.
I Sverige blev påssjuka ovanlig efter att MPR-vaccination infördes i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.
Utbrott kan förekomma trots vaccination
Utbrott av påssjuka förekommer fortfarande, även i länder med hög vaccinationstäckning.
Det beror bland annat på att skyddet mot påssjuka efter vaccination inte är lika fullständigt eller långvarigt som skyddet mot mässling och röda hund. Vid mycket intensiv exponering kan därför även vaccinerade personer ibland insjukna.
Utbrott har särskilt förekommit bland ungdomar och unga vuxna som lever eller vistas tätt tillsammans, exempelvis på universitet, internat och militärförläggningar.
Vaccinerade personer som ändå får påssjuka har vanligen ett lindrigare sjukdomsförlopp och lägre risk för komplikationer än ovaccinerade.
Påssjuka och resor
Påssjuka förekommer globalt och risken för exponering kan vara större i länder där vaccinationstäckningen är låg eller där vaccination mot påssjuka inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet.
För de flesta svenska resenärer som har fått två doser MPR-vaccin behövs ingen särskild åtgärd inför resa.
En utlandsresa är däremot ett bra tillfälle att kontrollera att vaccinationsskyddet mot mässling, påssjuka och röda hund är fullständigt, särskilt för personer som är osäkra på vilka vaccinationer de tidigare har fått.
Läs mer om vaccination och vilka som kan behöva komplettera sitt skydd på vår sida om vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR).
Så skyddar du dig
Vaccination är det viktigaste skyddet mot påssjuka.
I Sverige ges vaccination mot påssjuka tillsammans med vaccin mot mässling och röda hund som MPR-vaccin. Två doser ger ett gott skydd och minskar också risken för komplikationer hos personer som trots vaccination skulle insjukna.
Läs mer om barnvaccination, vaccination av vuxna och komplettering av tidigare vaccinationsskydd på vår sida om vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR).
Om du misstänker påssjuka
Kontakta sjukvården om du får svullna och ömmande spottkörtlar och misstänker påssjuka, särskilt efter kontakt med ett känt fall eller efter en utlandsresa.
Ring mottagningen innan du åker dit, så att vården kan minska risken att andra patienter utsätts för smitta.
Sök vård skyndsamt vid tecken på komplikationer, exempelvis svår huvudvärk och nackstelhet, kraftig testikelsmärta, uttalad buksmärta eller medvetandepåverkan.
© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-21.