Polio

Information till allmänheten och resenärer

Polio (poliomyelit, barnförlamning) är en virussjukdom som i de allra flesta fall inte ger några symtom eller endast en lindrig infektion. I sällsynta fall angriper viruset däremot nervsystemet och kan orsaka slappa förlamningar som kan bli bestående. Om andningsmuskulaturen påverkas kan sjukdomen vara livshotande.

Tack vare omfattande vaccinationsprogram har polio minskat dramatiskt och sjukdomen är utrotad från större delen av världen. Poliovirus cirkulerar dock fortfarande i vissa länder och områden, och det globala arbetet med att helt utrota sjukdomen fortsätter.

Poliovaccination ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet. Inför resor till områden där poliovirus förekommer kan vaccinationsskyddet behöva ses över och ibland kompletteras.

Läs mer om vaccin mot polio.

Smittämnet och smittvägar

Polio orsakas av poliovirus, ett enterovirus som endast infekterar människor. Det finns tre serotyper av poliovirus. Av de ursprungliga vilda poliovirusen är det numera endast typ 1 som fortfarande cirkulerar.

Viruset förökar sig först i svalget och tarmen och utsöndras därefter med avföringen under flera veckor. Smittan sprids huvudsakligen genom den så kallade fekal-orala smittvägen, vilket innebär att virus från en smittad persons avföring på något sätt når en annan persons mun. Det kan exempelvis ske genom förorenat vatten eller mat och genom bristande handhygien. Smitta via sekret från luftvägarna kan också förekomma tidigt under infektionen.

Poliovirus kan överleva relativt länge i miljön. Smittspridningen gynnas därför av bristande sanitet och dålig tillgång till rent vatten.

Sjukdomsbild

De allra flesta som smittas med poliovirus utvecklar inga symtom alls. En mindre andel får en lindrig sjukdom med exempelvis feber, halsont, trötthet, huvudvärk och mag-tarmbesvär. Symtomen går vanligen över inom några dagar.

Hos en liten andel når viruset nervsystemet. Det kan då orsaka en inflammation i hjärnhinnorna, så kallad aseptisk meningit, med bland annat huvudvärk, nackstelhet och muskelsmärtor. Även denna form läker vanligen utan bestående neurologiska skador.

Paralytisk polio

Hos en mycket liten andel av de smittade angriper viruset de nervceller som styr kroppens muskler. Då utvecklas den klassiska förlamningssjukdomen paralytisk polio.

Efter en kort period av förbättring kan personen åter bli sjuk med muskelsmärta och snabbt tilltagande svaghet. Förlamningarna är typiskt slappa och asymmetriska och drabbar ofta benen. Känseln är vanligen bevarad.

Om viruset angriper de delar av nervsystemet som styr sväljning och andning kan även andningsmuskulaturen förlamas. Före utvecklingen av modern intensivvård vårdades sådana patienter ibland under lång tid i så kallade järnlungor.

Bestående förlamningar och postpolio

Efter paralytisk polio kan nervfunktionen återhämta sig i varierande grad. En del återfår en stor del av sin muskelstyrka medan andra får bestående muskelsvaghet, förlamningar och funktionsnedsättningar.

Personer som haft paralytisk polio kan flera årtionden senare utveckla postpoliosyndrom. Det innebär att tidigare stabila besvär åter förvärras eller att nya symtom uppkommer, framför allt tilltagande muskelsvaghet, muskel- och ledsmärta och uttalad uttröttbarhet. Besvären drabbar ofta muskelgrupper som påverkades av den ursprungliga infektionen.

Behandling

Det finns ingen specifik antiviral behandling mot polio. Behandlingen är därför understödjande och anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad.

Vid paralytisk polio är övervakning av andningsfunktionen viktig och respiratorbehandling kan behövas om andningsmuskulaturen påverkas. Fysioterapi och rehabilitering har stor betydelse för att bevara funktion och förebygga komplikationer.

Förekomst

Polio förekom tidigare över hela världen och orsakade återkommande epidemier med ett stort antal förlamade barn och vuxna. Genom omfattande vaccinationsprogram har sjukdomen därefter minskat med mer än 99 procent och försvunnit från större delen av världen.

Vilt poliovirus

Av de tre ursprungliga typerna av vilt poliovirus har typ 2 och typ 3 utrotats. Vilt poliovirus typ 1 cirkulerar fortfarande och det internationella utrotningsarbetet fortsätter.

Så länge poliovirus finns kvar någonstans i världen finns en risk att viruset förs till områden som sedan länge varit fria från sjukdomen. En hög vaccinationstäckning är därför viktig även i länder där polio inte längre förekommer.

Vaccinderiverade poliovirus

I många delar av världen används eller har man använt levande försvagat poliovirusvaccin som ges via munnen, oralt poliovaccin (OPV). Vaccinviruset förökar sig i tarmen och kan spridas vidare, vilket bidrar till att stoppa smittspridning.

Om vaccinvirus under längre tid får cirkulera i en befolkning med låg vaccinationstäckning kan det i sällsynta fall förändras och återfå förmågan att orsaka förlamningssjukdom. Sådana virus kallas cirkulerande vaccinderiverade poliovirus (cVDPV) och orsakar fortfarande utbrott i vissa delar av världen.

I Sverige används inte levande oralt poliovaccin utan enbart inaktiverat poliovaccin (IPV), som inte kan orsaka polio.

Polio och resor

För en fullständigt vaccinerad vanlig turist är risken att få polio mycket liten. Risken är framför allt kopplad till resor eller längre vistelser i områden där vilt eller vaccinderiverat poliovirus cirkulerar.

Risken påverkas både av resmålet och hur man reser. Längre vistelser, nära kontakt med lokalbefolkningen och vistelse under bristfälliga sanitära förhållanden kan innebära större exponering. Detsamma gäller exempelvis humanitärt arbete och vistelse i flyktingläger eller andra miljöer där många människor lever tätt och tillgången till rent vatten och fungerande avlopp är begränsad.

Smittläget förändras över tid. Vilka länder som berörs och vilka vaccinationsrekommendationer som gäller behöver därför bedömas inför resan.

Särskilda vaccinationskrav

Polio skiljer sig från de flesta andra reseinfektioner genom att det i vissa situationer kan finnas formella vaccinationskrav för personer som lämnar länder där poliovirus cirkulerar. Syftet är att minska risken att viruset förs vidare mellan länder.

Kraven kan förändras och bland annat bero på hur länge man har vistats i landet. I vissa situationer behöver vaccinationen ha givits inom ett bestämt tidsintervall före utresan och dokumenteras i ett internationellt vaccinationsintyg.

Läs mer om vaccination, aktuella rekommendationer och vad som kan gälla inför resa på vår sida om vaccin mot polio.

Så skyddar du dig

Vaccination är det viktigaste skyddet mot polio. Alla barn i Sverige erbjuds vaccination inom barnvaccinationsprogrammet och vaccinationen ger ett mycket gott och långvarigt skydd mot förlamningssjukdom.

Personer som är osäkra på om de har fått ett fullständigt grundskydd kan behöva komplettera sin vaccination. Inför resor till områden där poliovirus cirkulerar kan även personer som tidigare är fullständigt vaccinerade behöva en extra dos, beroende på resmål och tidigare vaccinationer.

Läs mer på vår sida om vaccin mot polio.

Eftersom poliovirus huvudsakligen sprids via avföring är god hand-, mat- och vattenhygien också viktig i områden där polio förekommer.

Läs mer på vår sida Mat, dryck och hygienråd.

© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-21.