Information till allmänheten och resenärer
Tuberkulos (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier i Mycobacterium tuberculosis-komplexet. Sjukdomen drabbar framför allt lungorna, men kan också angripa exempelvis lymfkörtlar, skelett, hjärnhinnor och andra organ.
Tuberkulos skiljer sig från många andra infektioner genom att bakterierna kan finnas kvar i kroppen under lång tid utan att orsaka sjukdom. Detta kallas latent tuberkulosinfektion. Personen är då inte sjuk och smittar inte andra, men infektionen kan senare aktiveras och utvecklas till tuberkulossjukdom.
Tuberkulos är ovanligt i Sverige men fortfarande en av världens viktigaste infektionssjukdomar. Risken är störst i länder med hög förekomst och vid långvarig och nära kontakt med personer som har smittsam lungtuberkulos.
BCG-vaccination används framför allt för att skydda barn mot svåra former av tuberkulos.
Läs mer om vaccin mot tuberkulos (BCG).
Smittämnet och smittvägar
Tuberkulos orsakas vanligen av Mycobacterium tuberculosis. Bakterien sprids genom luften från personer som har smittsam tuberkulos i lungorna eller luftvägarna.
När en person med smittsam lungtuberkulos hostar, talar eller sjunger kan mycket små bakterieinnehållande partiklar spridas i luften. De kan hålla sig svävande under en längre tid och andas in av andra personer.
Risken för smitta är störst vid nära och långvarig kontakt inomhus. Hushållskontakter till en person med smittsam lungtuberkulos löper därför betydligt större risk än personer som endast haft en kortvarig eller tillfällig kontakt.
Tuberkulos sprids inte genom vanlig beröring, handslag eller genom att dela mat och dryck.
Latent tuberkulos
När en person smittas kan immunförsvaret ofta kontrollera infektionen utan att helt eliminera bakterierna. Bakterierna finns då kvar i kroppen i ett vilande tillstånd. Detta kallas latent tuberkulosinfektion.
En person med latent tuberkulos har inga symtom och är inte smittsam.
Hos en mindre andel av de smittade börjar bakterierna senare föröka sig och orsakar aktiv tuberkulossjukdom. Risken är störst under de första åren efter smittotillfället men finns kvar under resten av livet.
Risken att latent infektion utvecklas till sjukdom är högre hos bland annat små barn och personer med nedsatt immunförsvar. Därför kan personer med latent tuberkulos i vissa situationer erbjudas förebyggande behandling.
Sjukdomsbild
Tuberkulos utvecklas vanligen långsamt och symtomen kan till en början vara ospecifika.
Vid lungtuberkulos är långvarig hosta ett vanligt symtom. Hostan kan vara torr eller slemmig och ibland förekommer blod i upphostningarna. Andra vanliga symtom är feber, nattliga svettningar, trötthet, nedsatt aptit och ofrivillig viktnedgång.
Eftersom symtomen ofta utvecklas gradvis kan det dröja innan den sjuke söker vård.
Tuberkulos utanför lungorna
Tuberkulos kan också angripa andra delar av kroppen. Lymfkörteltuberkulos är en vanlig form och kan ge långvarigt förstorade lymfkörtlar, ofta på halsen.
Sjukdomen kan också förekomma i exempelvis skelett och leder, njurar, bukorgan och centrala nervsystemet. Symtomen beror då på vilket organ som är påverkat.
Svåra former hos barn
Hos små barn kan tuberkulos lättare spridas från lungorna till andra delar av kroppen och orsaka miliär tuberkulos, där bakterier sprids via blodet till flera organ, eller tuberkulös hjärnhinneinflammation.
Dessa former kan vara livshotande och är en viktig anledning till att BCG-vaccination används för barn med förhöjd risk för tuberkulos. BCG ger framför allt skydd mot just svår disseminerad tuberkulos och tuberkulös meningit hos barn.
Vem riskerar att bli allvarligt sjuk?
Risken att utveckla tuberkulossjukdom efter smitta är störst hos små barn och personer vars immunförsvar har nedsatt förmåga att kontrollera infektionen.
Särskilt hög risk finns bland annat vid hivinfektion och vid vissa immunhämmande behandlingar. Risken kan också vara ökad vid andra sjukdomar och tillstånd som påverkar immunförsvaret.
Det är därför viktigt att upptäcka latent tuberkulos innan vissa typer av immunhämmande behandling påbörjas.
Behandling
Tuberkulos kan botas med antibiotika, men behandlingen är betydligt längre än vid de flesta andra bakteriella infektioner.
Eftersom tuberkelbakterien lätt kan utveckla resistens används flera antibiotika samtidigt. Vid vanlig läkemedelskänslig tuberkulos pågår behandlingen vanligen under flera månader.
Det är viktigt att hela behandlingen fullföljs. Om behandlingen avbryts eller läkemedlen tas oregelbundet ökar risken för behandlingssvikt, återfall och utveckling av antibiotikaresistens.
Läkemedelsresistent tuberkulos
Tuberkelbakterier kan vara resistenta mot ett eller flera av de läkemedel som normalt används. Multiresistent tuberkulos (MDR-TB) innebär resistens mot centrala förstahandsläkemedel och kräver en mer komplicerad behandling.
Läkemedelsresistent tuberkulos är ett betydande globalt hälsoproblem och understryker vikten av korrekt diagnostik, behandling och uppföljning.
Förekomst
Tuberkulos förekommer i hela världen, men skillnaderna mellan olika länder är mycket stora.
Sjukdomsbördan är högst i delar av Afrika och Asien, medan förekomsten är låg i Sverige och stora delar av övriga Västeuropa.
I Sverige är tuberkulos ovanligt. En stor andel av dem som diagnostiseras har smittats i länder där tuberkulos är betydligt vanligare. Kontinuerlig smittspridning i den svenska befolkningen är begränsad.
Globalt är tuberkulos däremot fortfarande en av de infektionssjukdomar som orsakar flest dödsfall. Förekomsten påverkas bland annat av fattigdom, trångboddhet, tillgång till sjukvård, hiv och förekomsten av läkemedelsresistent tuberkulos.
Tuberkulos och resor
För vanliga turister är risken att smittas med tuberkulos i regel liten, även vid resor till länder där sjukdomen är vanlig.
Risken ökar framför allt vid långvarig vistelse och nära kontakt med lokalbefolkningen. Personer som arbetar inom sjukvård, social verksamhet, flyktingverksamhet eller andra miljöer där de kan komma i nära kontakt med personer med obehandlad tuberkulos kan ha en högre risk.
För barn kan BCG-vaccination vara aktuell inför en längre vistelse i ett land eller område med hög förekomst av tuberkulos. Vaccinationen används betydligt mer restriktivt för vuxna eftersom skyddseffekten mot lungtuberkulos hos vuxna är begränsad.
Läs mer om vilka barn och resenärer som kan rekommenderas vaccination på vår sida om vaccin mot tuberkulos (BCG).
Så skyddar du dig
Tuberkulos förebyggs framför allt genom att personer med aktiv sjukdom upptäcks och behandlas, så att smittspridningen bryts. När någon diagnostiseras med smittsam tuberkulos görs smittspårning för att identifiera personer som kan ha exponerats. De kan då undersökas för latent eller aktiv tuberkulos och vid behov erbjudas behandling.
I miljöer där risken för tuberkulossmitta är hög är god ventilation och lämpliga skyddsrutiner viktiga.
BCG-vaccination är framför allt inriktad på att skydda barn mot svåra former av tuberkulos. Vaccinet ger mer begränsat skydd mot lungtuberkulos hos vuxna och förhindrar inte all smittspridning. Därför används BCG selektivt i Sverige och inte som allmän vaccination av hela befolkningen.
Läs mer om vaccination och vilka som rekommenderas BCG på vår sida om vaccin mot tuberkulos (BCG).
Om du kan ha utsatts för tuberkulossmitta
En enstaka kortvarig kontakt innebär vanligen liten risk. Om du däremot har haft nära och långvarig kontakt med en person med smittsam lungtuberkulos kan det finnas anledning att undersöka om du har blivit smittad.
Vid ett konstaterat tuberkulosfall organiserar sjukvården normalt smittspårning och bedömer vilka personer som behöver undersökas.
Kontakta sjukvården om du efter möjlig exponering får långvarig hosta, feber, nattliga svettningar, oförklarlig viktnedgång eller andra symtom som kan tala för tuberkulos.
© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-21.