Vacciner ges oftast till friska människor för att förebygga sjukdom. Det ställer särskilt höga krav på att de ska vara säkra. Innan ett vaccin godkänns undersöks både effekt och säkerhet i omfattande studier, och säkerheten fortsätter att följas så länge vaccinet används.
Vacciner kan, precis som andra läkemedel, ge biverkningar. De allra flesta är lindriga och kortvariga, medan allvarliga biverkningar är mycket sällsynta. När vaccination rekommenderas görs därför alltid en avvägning mellan risken med vaccinationen och risken med den sjukdom som vaccinet ska förebygga.
← Till Om vacciner
Vad är en biverkning?
En biverkning är en oönskad effekt av ett läkemedel som uppkommer när det används på avsett sätt.
Efter vaccination är de vanligaste biverkningarna reaktioner som:
- smärta, rodnad eller svullnad där vaccinet gavs
- trötthet
- huvudvärk
- muskelvärk
- feber eller sjukdomskänsla.
Vilka reaktioner som är vanligast varierar mellan olika vacciner.
De uppträder vanligen under det första eller de första dygnen och går över av sig själva. För vissa vacciner, framför allt levande försvagade vacciner, kan reaktioner komma senare.
Varför får man biverkningar?
En del vanliga reaktioner efter vaccination beror på att immunförsvaret aktiveras.
När immunceller reagerar på vaccinets antigen och andra beståndsdelar frisätts signalämnen som kan ge feber, trötthet och muskelvärk. Inflammation på platsen där vaccinet gavs kan orsaka ömhet, rodnad och svullnad.
Det betyder inte att vaccinet har orsakat den sjukdom som det ska skydda mot.
Samtidigt ska man inte tolka biverkningar som ett mått på hur bra vaccinationen fungerar. Den som inte får feber, ömhet eller andra symtom kan utveckla ett lika bra vaccinationsskydd.
Vanliga och sällsynta biverkningar
När biverkningar beskrivs används ofta begrepp som mycket vanliga, vanliga, mindre vanliga, sällsynta och mycket sällsynta.
Det är viktigt att skilja mellan dem. En reaktion som förekommer hos exempelvis var tionde vaccinerad är något helt annat än en biverkning som inträffar hos en person av hundratusen eller en miljon.
Vanliga biverkningar kan upptäckas redan i de kliniska studierna före godkännandet. Mycket sällsynta biverkningar kan däremot vara omöjliga att upptäcka innan vaccinet börjar användas i mycket stor skala.
Därför slutar inte säkerhetsövervakningen när ett vaccin har godkänts.
Allvarliga allergiska reaktioner
Vacciner kan i mycket sällsynta fall orsaka en allvarlig allergisk reaktion, anafylaxi.
Reaktionen kommer vanligen snabbt efter vaccinationen. Vaccinationsmottagningar ska därför ha beredskap för att känna igen och behandla en sådan reaktion.
En tidigare svår allergisk reaktion mot en dos av ett vaccin eller mot någon av vaccinets beståndsdelar kan innebära att vaccinet inte ska ges igen eller att vaccinationen behöver genomföras under särskilda former.
Vanliga allergier mot exempelvis pollen, pälsdjur eller livsmedel innebär däremot normalt inte att man inte kan vaccineras.
Att något händer efter vaccination betyder inte att vaccinet orsakade det
Detta är en av de viktigaste principerna när vaccinbiverkningar bedöms.
Varje dag insjuknar människor i hjärtinfarkt, stroke, neurologiska sjukdomar, infektioner och många andra tillstånd. Om miljontals människor vaccineras kommer en del av dessa händelser av en slump att inträffa timmar, dagar eller veckor efter vaccinationen.
Det finns då ett tidsmässigt samband, men det betyder inte automatiskt att det finns ett orsakssamband.
För att avgöra om ett vaccin verkligen ökar risken för en viss sjukdom behöver man bland annat undersöka om tillståndet förekommer oftare bland vaccinerade än vad som annars skulle förväntas.
Det är en viktig anledning till att stora register och epidemiologiska studier används för att övervaka vacciners säkerhet.
Hur vet man om en misstänkt biverkning verkligen orsakas av vaccinet?
Bedömningen bygger på flera typer av information.
Man undersöker bland annat:
- hur snart efter vaccinationen reaktionen uppkom
- om samma typ av händelse har rapporterats hos andra vaccinerade
- om det finns en biologiskt rimlig mekanism
- om händelsen förekommer oftare hos vaccinerade än hos ovaccinerade
- om risken förändras beroende på dos, ålder eller andra faktorer
- om andra orsaker bättre kan förklara händelsen.
Enstaka fallrapporter kan vara viktiga varningssignaler men kan sällan ensamma visa att vaccinet är orsaken. För att fastställa en mycket sällsynt biverkning behövs ofta data från mycket stora grupper.
Mycket sällsynta biverkningar kan upptäckas först efter godkännandet
Även en stor klinisk studie har begränsningar.
Om 20 000 personer får ett vaccin i studierna är möjligheten god att upptäcka vanliga och mindre vanliga biverkningar. Men en biverkning som inträffar en gång på 100 000 eller en gång på en miljon vaccinationer kan helt enkelt inte förväntas förekomma i studien.
När vaccinet senare ges till miljontals människor blir det möjligt att upptäcka även sådana mycket sällsynta händelser.
Det innebär inte att vaccinet var otillräckligt prövat. Det är en matematisk begränsning hos alla kliniska studier, oavsett vilket läkemedel som undersöks.
Därför är uppföljningen efter godkännandet en viktig del av hela säkerhetssystemet.
Vad händer om en ny risk upptäcks?
Om säkerhetsövervakningen visar att ett vaccin kan orsaka en tidigare okänd biverkning görs en ny bedömning av vaccinets nytta och risker.
Det kan exempelvis leda till att:
- produktinformationen ändras
- en ny biverkning läggs till
- information om försiktighet införs
- rekommendationerna ändras för vissa ålders- eller riskgrupper
- ett annat vaccin rekommenderas i första hand
- användningen begränsas
- vaccinet i sällsynta fall slutar användas.
Att rekommendationer förändras när ny kunskap tillkommer är därför en del av säkerhetssystemet, inte ett tecken på att systemet har misslyckats.
Riskerna måste jämföras med sjukdomens risker
Frågan är sällan om ett vaccin har noll risk. En sådan garanti finns inte för läkemedel eller andra medicinska åtgärder.
Den relevanta frågan är i stället om nyttan med vaccinationen är större än riskerna.
Om en sjukdom är vanlig och kan orsaka allvarliga komplikationer kan även ett vaccin med en mycket sällsynt allvarlig biverkning ha en tydligt positiv nytta–riskbalans.
Om risken att utsättas för sjukdomen är mycket liten kan samma bedömning se annorlunda ut.
Detta är en anledning till att vissa vacciner rekommenderas till hela befolkningen medan andra bara rekommenderas till personer med en särskild risk.
Risken kan vara olika för olika personer
Både risken med sjukdomen och risken för vissa vaccinbiverkningar kan påverkas av exempelvis:
- ålder
- graviditet
- allergier
- tidigare reaktioner på vaccination
- bakomliggande sjukdom
- nedsatt immunförsvar
- läkemedelsbehandling.
Därför kan samma vaccin vara starkt rekommenderat för en person men mindre angeläget eller olämpligt för en annan.
Vaccinationsrekommendationer är utformade för att ta hänsyn till sådana skillnader.
Levande vacciner kräver särskild hänsyn
Levande försvagade vacciner innehåller virus eller bakterier som fortfarande kan föröka sig i begränsad omfattning.
Hos personer med normalt immunförsvar är de försvagade så att de normalt inte orsakar den sjukdom som vaccinet ska förebygga.
Vid kraftigt nedsatt immunförsvar kan situationen däremot vara annorlunda. Levande vacciner ska därför normalt inte ges vid svår immunbrist eller under vissa kraftigt immundämpande behandlingar.
De flesta levande vacciner undviks också under graviditet.
Icke-levande vacciner kan däremot i allmänhet inte orsaka den infektion som de skyddar mot och kan ofta ges även vid nedsatt immunförsvar.
Vaccination under graviditet
Vaccination under graviditet bedöms särskilt noggrant eftersom hänsyn behöver tas till både den gravida och fostret.
Vissa vaccinationer rekommenderas uttryckligen under graviditet. Vaccination mot kikhosta används exempelvis för att ge det nyfödda barnet skydd genom antikroppar som överförs från modern via moderkakan.
Andra vacciner ges under graviditet när det finns ett medicinskt behov, medan levande försvagade vacciner normalt undviks.
Det går därför inte att säga generellt att vacciner antingen är ”säkra” eller ”osäkra” under graviditet. Bedömningen måste göras för det enskilda vaccinet.
Vaccinets innehåll och säkerhet
Vacciner innehåller förutom själva antigenet ofta andra ämnen som behövs för att vaccinet ska fungera och vara stabilt.
Det kan exempelvis vara:
- salter och sockerarter
- stabiliserande ämnen
- adjuvans som förstärker immunsvaret
- mycket små restmängder av ämnen som använts vid tillverkningen.
För varje godkänt vaccin är innehållet känt och redovisat i produktinformationen.
När säkerheten bedöms är det mängden av ett ämne som är avgörande, inte bara om ämnet finns där. Många ämnen kan vara skadliga i höga doser men ofarliga i de mycket små mängder som förekommer i ett vaccin.
Aluminium i vacciner
Aluminiumföreningar används som adjuvans i vissa vacciner. De förstärker immunförsvarets reaktion mot antigenet och gör det möjligt att få ett bättre immunsvar med en mindre mängd antigen.
Aluminium har använts i vacciner under många årtionden och säkerheten är väl studerad.
Mängden aluminium i vacciner är liten. Aluminium förekommer dessutom naturligt i miljön och finns bland annat i mat och dricksvatten.
Adjuvans kan bidra till lokala reaktioner som ömhet, rodnad och svullnad efter vaccination.
Säkerheten följs hela tiden
Säkerhetsövervakningen fortsätter under hela den tid ett vaccin används.
Sjukvårdspersonal och patienter kan rapportera misstänkta biverkningar. Sådana rapporter används för att upptäcka signaler om möjliga nya säkerhetsproblem.
Myndigheter kan dessutom använda stora sjukvårds- och befolkningsregister för att undersöka om vissa sjukdomar förekommer oftare efter vaccination än vad som skulle förväntas.
Internationellt delas säkerhetsinformation mellan läkemedelsmyndigheter och andra organisationer. En mycket ovanlig biverkning kan därför upptäckas genom data från många länder tillsammans.
En biverkningsrapport är inte ett bevis på en biverkning
Systemen för biverkningsrapportering är avsiktligt känsliga. Misstänkta reaktioner ska kunna rapporteras även när det är osäkert om vaccinet har orsakat dem.
Det innebär att en rapporterad händelse inte automatiskt är en konstaterad vaccinbiverkning.
Rapporterna fungerar i första hand som signaler. Om ett oväntat mönster uppstår kan det undersökas vidare i kliniska och epidemiologiska studier.
Detta är viktigt att känna till när siffror från biverkningsdatabaser diskuteras. Antalet rapporter kan inte användas som ett enkelt mått på hur många personer som faktiskt har skadats av ett vaccin.
Hur säkra är vacciner?
Det går inte vetenskapligt att säga att något läkemedel är helt riskfritt. Vacciner är inget undantag.
Däremot ställs mycket höga säkerhetskrav på vacciner eftersom de ofta ges till stora grupper av friska människor, inklusive barn.
För de vacciner som rekommenderas och används i Sverige har bedömningen gjorts att nyttan med vaccinationen överväger de kända riskerna när vaccinet används på det sätt och till de grupper som rekommenderas.
Den bedömningen är inte permanent. Den omprövas när ny kunskap tillkommer.
Det är just kombinationen av omfattande prövning före godkännandet och kontinuerlig uppföljning därefter som gör att även sällsynta säkerhetsproblem kan upptäckas.
Vill du veta mer?
På nästa sida beskriver vi mer i detalj hur vacciner utvecklas och prövas innan de kan godkännas, och hur uppföljningen fortsätter efter att vaccinationen har börjat användas.
På sidan Vanliga frågor och myter om vacciner tar vi också upp frågor om bland annat vaccinernas innehåll, autism, fertilitet och om immunförsvaret kan överbelastas av vaccination.
← Till Om vacciner
© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-31.