Vaccin mot vattkoppor

Vaccination mot vattkoppor skyddar mot infektion med varicella-zoster-virus. Vaccinationen ger ett mycket gott skydd mot vattkoppor och framför allt mot svår sjukdom och komplikationer.

Vaccination mot vattkoppor införs i det svenska barnvaccinationsprogrammet den 1 januari 2027. Vaccination kan också vara aktuell för ovaccinerade barn och vuxna som inte tidigare har haft vattkoppor, särskilt personer som själva har ökad risk för svår sjukdom eller som kan föra smittan vidare till särskilt sårbara personer.

Läs mer om vattkoppor på vår sjukdomssida.

Vaccination av barn

Från 2027 kommer vaccination mot vattkoppor att ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.

Barn födda från och med 1 juli 2025 kommer att erbjudas två doser:

  • dos 1 vid 18 månaders ålder
  • dos 2 i årskurs 1–2.

I samband med införandet planeras också kompletterande vaccination för äldre barn och ungdomar upp till 18 års ålder som inte tidigare har haft vattkoppor eller vaccinerats mot sjukdomen.

Fram till dess att programmet införs kan barn som inte har haft vattkoppor vaccineras på eget initiativ.

Vaccination av vuxna

De flesta vuxna som är uppvuxna i Sverige har haft vattkoppor och behöver därför inte vaccineras.

Vaccination kan däremot vara värdefull för en vuxen som inte har haft sjukdomen. Vattkoppor får ofta ett svårare förlopp hos vuxna än hos barn och risken för komplikationer är högre.

Vaccination kan särskilt övervägas för:

  • unga vuxna som inte har haft vattkoppor
  • kvinnor som planerar graviditet och saknar immunitet
  • familjemedlemmar och andra nära kontakter till personer med nedsatt immunförsvar
  • vårdpersonal som saknar immunitet
  • personer som arbetar med barn eller i andra miljöer där vattkoppor lätt sprids.

Om det är osäkert om en vuxen tidigare har haft vattkoppor kan ett blodprov användas för att undersöka om personen redan har antikroppar mot viruset.

Vaccination inför resa

Vattkoppsvaccination är inte ett vanligt resevaccin. För en person som saknar immunitet kan vaccination ändå vara värdefull inför exempelvis en längre utlandsvistelse.

Det kan särskilt vara aktuellt vid vistelse i miljöer där många människor lever tätt tillsammans, exempelvis internat, studentboenden eller volontärprogram.

I tropiska länder smittas människor ofta med vattkoppor senare i livet än i Sverige. En ovaccinerad vuxen som inte tidigare haft vattkoppor kan därför löpa större risk att utsättas för smitta under en längre vistelse.

Vilka vacciner finns?

I Sverige finns två vacciner mot vattkoppor:

Båda innehåller levande försvagat varicella-zoster-virus och bygger på den så kallade Oka-stammen. Vaccinerna kan inte orsaka vanliga vattkoppor hos en person med normalt immunförsvar.

Vaccinerna är utbytbara. Om den produkt som användes till den första dosen inte finns tillgänglig kan den andra dosen ges med det andra vaccinet.

Hur går vaccinationen till?

Vaccination mot vattkoppor ges som två doser.

Från 12 månaders ålder ges doserna med minst sex veckors mellanrum, även om ett något längre intervall kan vara lämpligt.

I särskilda situationer, exempelvis inför en resa eller i samband med ett utbrott, kan vaccination påbörjas redan från 9 månaders ålder och dosintervallet kan behöva anpassas.

Om den andra dosen blir försenad behöver man inte börja om vaccinationsserien.

Hur bra skyddar vaccinationen?

Två doser ger ett mycket gott skydd mot vattkoppor och ett nästan fullständigt skydd mot svår sjukdom och allvarliga komplikationer.

En vaccinerad person kan i enstaka fall ändå få vattkoppor. Sjukdomen blir då vanligen betydligt lindrigare, med färre utslag och mindre risk för komplikationer.

Länder som har infört allmän vaccination av barn har sett en kraftig minskning av vattkoppor och av sjukdomens komplikationer.

Vaccination efter kontakt med vattkoppor

Vattkoppsvaccin kan också användas efter att en person har utsatts för smitta.

Om en person som inte tidigare har haft vattkoppor eller vaccinerats får vaccin inom 3–5 dagar efter smittotillfälletkan vaccinationen förhindra sjukdom eller göra den lindrigare.

För personer som löper särskilt stor risk för svår sjukdom kan andra åtgärder behövas efter exponering, exempelvis immunglobulin mot varicella-zoster-virus eller antivirala läkemedel. Detta gäller bland annat vissa personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, gravida utan immunitet och nyfödda i särskilda risksituationer.

Den som tillhör någon av dessa grupper och har utsatts för vattkoppssmitta bör därför kontakta sjukvården snarast.

Biverkningar

Vaccinerna mot vattkoppor tolereras i allmänhet väl.

Vanliga biverkningar är:

  • ömhet, rodnad eller svullnad där vaccinet gavs
  • feber
  • huvudvärk eller sjukdomskänsla.

En del vaccinerade kan få ett mindre antal vattkoppsliknande blåsor efter vaccinationen. Detta är vanligen lindrigt och övergående.

Allvarliga allergiska reaktioner kan, liksom efter andra vacciner, förekomma men är mycket sällsynta.

Graviditet och amning

Vattkoppor under graviditet kan innebära risker för både den gravida och fostret. Det är därför värdefullt att kontrollera immuniteten före en planerad graviditet om kvinnan vet att hon aldrig har haft vattkoppor.

Eftersom vattkoppsvaccinerna är levande försvagade ska de inte ges under graviditet. Vaccinationen bör i stället genomföras före graviditeten eller efter förlossningen. Vaccination rekommenderas särskilt inför graviditetsplanering när immunitet saknas.

Vattkoppsvaccination kan ges under amning.

Om en gravid person som inte har haft vattkoppor utsätts för smitta bör sjukvården kontaktas snarast för bedömning.

Nedsatt immunförsvar

Vattkoppsvaccin innehåller levande försvagat virus och ska därför inte ges vid kraftigt nedsatt immunförsvar.

Det kan exempelvis gälla personer med vissa immunbristsjukdomar eller personer som behandlas med läkemedel som kraftigt hämmar immunförsvaret.

Samtidigt kan vattkoppor bli särskilt allvarliga hos personer med nedsatt immunförsvar. Vaccinationsfrågan bör därför bedömas individuellt, helst innan en immundämpande behandling påbörjas.

Det kan också vara värdefullt att vaccinera mottagliga familjemedlemmar och andra nära kontakter för att minska risken att en person med nedsatt immunförsvar utsätts för smitta.

Vattkoppsvaccin och bältrosvaccin är inte samma sak

Vattkoppor och bältros orsakas av samma virus, men vaccinerna används i olika situationer.

Vattkoppsvaccin ges till personer som inte redan har immunitet mot vattkoppor och syftar till att förhindra den första infektionen.

Bältros uppkommer däremot när virus som finns kvar i kroppen efter tidigare vattkoppor senare aktiveras igen. Vaccin mot bältros används därför för att minska risken för denna reaktivering och dess komplikationer.

Läs mer på vår sida om vaccin mot bältros.

Vill du veta mer?

Om du är osäker på om du eller ditt barn har haft vattkoppor, behöver vaccination eller bör komplettera en tidigare vaccination kan du kontakta en vaccinationsmottagning eller barnhälsovården för rådgivning.

Det är särskilt viktigt att rådgöra med sjukvården om vaccination planeras inför graviditet, vid nedsatt immunförsvar eller om en person som löper hög risk för allvarlig sjukdom nyligen har utsatts för vattkoppssmitta.


© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-27.