Ett vaccin är ett läkemedel som hjälper kroppens immunförsvar att bygga upp ett skydd mot en infektionssjukdom innan vi utsätts för smittämnet. Vaccination kan på så sätt förebygga sjukdom utan att vi först behöver genomgå den infektion som annars skulle skapa immunitet.
Vacciner kan skydda mot sjukdomar som orsakas av både virus och bakterier. Exempel är mässling, influensa och TBE som orsakas av virus, och stelkramp, kikhosta och pneumokockinfektioner som orsakas av bakterier.
Vacciner skiljer sig från de flesta andra läkemedel genom att de vanligtvis ges till friska människor för att förebygga framtida sjukdom, snarare än för att behandla en sjukdom som redan har uppstått.
← Till Om vacciner
Vaccination efterliknar en infektion
När vi får en infektion reagerar immunförsvaret på ämnen från smittämnet. Sådana ämnen som immunförsvaret kan känna igen kallas antigen.
Efter infektionen finns ofta ett immunologiskt minne kvar. Om vi senare möter samma smittämne kan immunförsvaret reagera snabbare och effektivare. Det är därför man efter vissa infektioner får ett långvarigt skydd mot att bli sjuk igen.
Vaccination utnyttjar samma grundläggande princip, men utan att man först behöver utsätta sig för riskerna med själva sjukdomen.
Vaccinet presenterar ett eller flera antigen för immunförsvaret. Det kan vara ett försvagat eller avdödat smittämne, en liten del av det eller ett antigen som kroppens egna celler tillfälligt får instruktioner att tillverka.
Immunförsvaret lär sig då att känna igen antigenet och bygger upp ett minne inför ett framtida möte med det verkliga smittämnet.
Vad innehåller ett vaccin?
Den del av vaccinet som immunförsvaret ska lära sig att känna igen kan framställas på flera olika sätt.
Ett vaccin kan exempelvis innehålla:
- ett levande men försvagat virus eller en bakterie
- ett avdödat virus eller en avdödad bakterie
- utvalda proteiner eller andra delar av smittämnet
- ett oskadliggjort bakteriegift, ett så kallat toxoid
- genetiska instruktioner i form av exempelvis mRNA, som gör att kroppens egna celler under en kort tid tillverkar ett antigen.
Det är därför missvisande att tala om vaccin som om alla vore uppbyggda på samma sätt. Olika vaccintekniker aktiverar immunförsvaret på delvis olika sätt och kan ha olika egenskaper.
Läs mer: Olika typer av vacciner
Vacciner innehåller mer än det aktiva ämnet
Förutom det antigen eller den information som ska skapa immunsvaret kan ett vaccin innehålla andra ämnen.
Vissa vacciner innehåller ett adjuvans, ett ämne som förstärker immunförsvarets reaktion på antigenet. Aluminiumföreningar har använts som adjuvans i många vacciner under lång tid.
Vacciner kan också innehålla exempelvis salter, sockerarter eller andra ämnen som behövs för att vaccinet ska vara stabilt och behålla sina egenskaper under tillverkning, transport och förvaring.
Mycket små mängder av ämnen som används under tillverkningen kan ibland finnas kvar i den färdiga produkten.
Vilka ämnen ett vaccin innehåller och i vilka mängder anges i vaccinets produktinformation.
Vad händer när man vaccineras?
När vaccinet kommer in i kroppen känner immunförsvaret igen vaccinets antigen som främmande. En rad olika delar av immunförsvaret aktiveras.
Bland annat kan B-celler utvecklas till celler som producerar antikroppar. T-celler kan hjälpa till att styra immunsvaret och, för vissa vacciner, känna igen och bekämpa infekterade celler.
En del B- och T-celler utvecklas till minnesceller som kan finnas kvar under lång tid.
Om den vaccinerade senare utsätts för det verkliga smittämnet finns immunförsvaret därför bättre förberett. Reaktionen kan komma snabbare och bli kraftigare än vid det första mötet.
Läs mer: Så fungerar vacciner i kroppen
Varför behövs ibland flera doser?
En enda vaccindos ger inte alltid ett tillräckligt eller långvarigt immunsvar.
Därför består många vaccinationer av en grundvaccination med flera doser. Den första dosen introducerar immunförsvaret för antigenet och efterföljande doser förstärker och utvecklar immunsvaret.
För vissa vacciner behövs senare påfyllnadsdoser, även kallade boosterdoser. De påminner immunförsvaret om smittämnet och förstärker skyddet när det har börjat avta.
Hur många doser som behövs och hur länge skyddet varar varierar mycket mellan olika vacciner. Vaccination mot gula febern kan exempelvis ge ett mycket långvarigt skydd efter en enda dos, medan vaccination mot influensa behöver upprepas regelbundet.
Vaccination och immunitet efter infektion
Både en infektion och en vaccination kan skapa immunologiskt minne. Skillnaden är framför allt vilken risk man behöver ta för att få immuniteten.
Efter genomgången sjukdom kan immuniteten ibland bli mycket stark och långvarig. Men för att få den måste personen först genomgå infektionen och därmed också utsättas för risken för komplikationer.
Mässling kan exempelvis ge ett långvarigt immunologiskt skydd efter genomgången sjukdom, men infektionen kan samtidigt orsaka lunginflammation, hjärninflammation och i sällsynta fall dödsfall. Vaccination kan skapa ett skydd utan att personen behöver ta dessa risker.
För andra sjukdomar ger inte heller själva infektionen något fullständigt eller livslångt skydd.
Förhindrar vaccin alltid att man blir smittad?
Nej. Vad vaccination skyddar mot varierar mellan olika vacciner.
Vissa vacciner kan ge ett mycket starkt skydd mot själva infektionen och därmed också minska risken att föra smittan vidare.
Andra vacciner skyddar framför allt mot att infektionen utvecklas till allvarlig sjukdom eller komplikationer. En vaccinerad person kan då fortfarande bli infekterad och ibland även få symtom, men risken för ett svårt sjukdomsförlopp är betydligt mindre.
Ett vaccin behöver alltså inte förhindra varje infektion för att vara mycket värdefullt.
Vaccination kan också skydda andra
Vaccinationens främsta syfte är ofta att skydda den vaccinerade personen. För vissa infektioner kan vaccination dessutom minska risken att smittan sprids vidare.
Om tillräckligt många människor är immuna får smittämnet svårare att spridas i befolkningen. Detta brukar kallas flockimmunitet.
Det kan ge ett indirekt skydd åt personer som själva inte kan vaccineras eller som får ett sämre skydd av vaccination, exempelvis vissa personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.
Hur stor denna effekt blir varierar mellan olika sjukdomar och vacciner. Alla vacciner skapar inte flockimmunitet.
Vacciner förebygger – de behandlar normalt inte
De flesta vacciner används för att förebygga en infektion innan personen utsätts för smittämnet.
Det finns dock viktiga undantag. Vissa vacciner kan ges efter en möjlig smitta och ändå förhindra sjukdom. Rabiesvaccination är det tydligaste exemplet. Vaccination efter ett misstänkt rabiesbett kan, tillsammans med annan behandling när det behövs, förhindra att den annars dödliga sjukdomen utvecklas.
Vaccination kan också användas efter exponering för exempelvis hepatit B, vattkoppor och mpox.
Vacciner används däremot normalt inte för att behandla en infektion som redan har utvecklats.
Vaccin och vaccination är inte riktigt samma sak
Orden används ofta som om de betydde samma sak, men det finns en liten skillnad.
Ett vaccin är själva läkemedlet som används för att skapa immunitet.
Vaccination är när vaccinet ges till en person.
Immunisering är den process genom vilken personen utvecklar ett immunologiskt skydd. Immunisering kan ske genom vaccination men också genom genomgången infektion.
Vill du veta mer?
På våra övriga sidor kan du läsa mer om hur vacciner fungerar i kroppen, olika typer av vacciner, nyttan med vaccination, säkerhet och biverkningar och hur vacciner utvecklas och prövas.
Vill du veta mer om ett särskilt vaccin hittar du information på våra sidor om vacciner i barnvaccinationsprogrammet, vacciner för äldre och riskgrupper samt vacciner inför resa.
← Till Om vacciner
© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-31.