Vaccination är ett område där det cirkulerar mycket information – och en hel del felaktiga påståenden. Vissa frågor bygger på missförstånd om hur vacciner eller immunförsvaret fungerar, medan andra har sitt ursprung i uppgifter som senare visat sig vara felaktiga.
Samtidigt är det rimligt att ställa frågor om vaccination. Vacciner är läkemedel och kan, liksom andra läkemedel, ha biverkningar. Det viktiga är att skilja mellan kända risker, möjliga risker som behöver undersökas och påståenden som saknar vetenskapligt stöd.
Här tar vi upp några av de vanligaste frågorna och missuppfattningarna om vacciner.
← Till Om vacciner
Kan vaccin orsaka den sjukdom man vaccinerar mot?
Det beror på vilken typ av vaccin det är.
Icke-levande vacciner kan inte orsaka den infektion som de skyddar mot. Det gäller exempelvis vacciner mot TBE, hepatit A, japansk encefalit och rabies.
Levande försvagade vacciner innehåller däremot virus eller bakterier som fortfarande kan föröka sig, men som har försvagats så att de normalt inte orsakar sjukdom hos personer med ett fungerande immunförsvar. Efter exempelvis MPR-vaccination kan man få feber och ibland lindriga mässlingsliknande symtom, men det är inte samma sak som att få vanlig mässling.
Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar kan levande vacciner i sällsynta fall orsaka allvarligare infektion. Därför ska sådana vacciner normalt inte ges vid svår immunbrist.
Kan flera vacciner samtidigt överbelasta immunförsvaret?
Nej. Det finns inget vetenskapligt stöd för att de vaccinkombinationer som används i vaccinationsprogram eller ges vid samma besök skulle överbelasta immunförsvaret.
Immunförsvaret möter varje dag ett mycket stort antal främmande ämnen från exempelvis bakterier och virus i vår omgivning och har kapacitet att reagera på många olika antigen samtidigt.
Flera vacciner kan därför ofta ges vid samma tillfälle. Det minskar antalet besök och gör det lättare att få ett fullständigt vaccinationsskydd.
Kombinationsvacciner, där flera vaccinkomponenter finns i samma spruta, har dessutom använts under lång tid. Barn kan exempelvis vaccineras mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och hepatit B med ett och samma vaccin.
Är det bättre att få sjukdomen och utveckla ”naturlig immunitet”?
Genomgången infektion kan ge ett starkt och ibland mycket långvarigt immunologiskt skydd. Men för att få detta skydd måste personen först genomgå sjukdomen och ta de risker som infektionen innebär.
Mässling ger exempelvis vanligen långvarig immunitet efter genomgången sjukdom. Men infektionen kan samtidigt orsaka lunginflammation, hjärninflammation och i sällsynta fall dödsfall.
Vaccinationens syfte är att skapa ett immunologiskt minne utan att personen först behöver utsättas för dessa risker.
Dessutom ger inte alla infektioner ett långvarigt skydd. Man kan exempelvis få kikhosta flera gånger under livet.
Det är därför inte generellt riktigt att naturlig immunitet är ”bättre” än vaccininducerad immunitet. Det beror på vilken infektion och vilket vaccin man talar om – och på vilka risker som krävs för att uppnå immuniteten.
Kan vacciner orsaka autism?
Nej. Omfattande forskning har inte visat något orsakssamband mellan vaccination och autism.
Påståendet fick stor spridning efter en studie som publicerades 1998 och som antydde ett samband mellan MPR-vaccination och autism. Studien visade sig ha allvarliga metodologiska och etiska brister och drogs senare tillbaka av den vetenskapliga tidskriften.
Sedan dess har frågan undersökts i många stora studier med sammanlagt miljontals barn. Dessa har inte visat någon ökad risk för autism efter MPR-vaccination.
Det gäller även andra vacciner.
Kan vacciner påverka fertiliteten?
Det finns inget stöd för att de vacciner som används i vaccinationsprogram orsakar infertilitet hos kvinnor eller män.
Påståenden om nedsatt fertilitet har förekommit i samband med flera vaccinationer och fick stor spridning under covid-19-pandemin. Stora mängder data har därefter kunnat analyseras utan att visa att vaccination mot covid-19 orsakar infertilitet.
Infektioner kan däremot ibland påverka fortplantningsorganen. Påssjuka kan exempelvis orsaka inflammation i testiklarna hos män efter puberteten.
För vissa vacciner finns särskilda rekommendationer inför eller under graviditet, men det är en annan fråga än påverkan på fertiliteten.
Innehåller vacciner farliga ämnen?
Vacciner innehåller flera olika ämnen. Förutom det antigen som immunförsvaret ska reagera mot kan de innehålla exempelvis salter, sockerarter, stabiliserande ämnen och adjuvans.
Dessutom kan mycket små restmängder av ämnen som används under tillverkningen finnas kvar i den färdiga produkten.
När man bedömer om ett ämne innebär en risk är det avgörande att känna till vilket ämne det är, i vilken form det förekommer och i vilken mängd. Att en kemikalie kan vara skadlig i en hög dos innebär inte att en mycket liten mängd av samma ämne är skadlig.
Innehållet i varje godkänt vaccin redovisas i vaccinets produktinformation och ingår i myndigheternas säkerhetsbedömning.
Är aluminium i vacciner farligt?
Aluminiumföreningar används som adjuvans i vissa vacciner. Ett adjuvans förstärker immunförsvarets reaktion på vaccinets antigen och gör det möjligt att få ett bra immunsvar med en mindre mängd antigen.
Aluminium förekommer naturligt i vår omgivning och vi får kontinuerligt i oss aluminium genom bland annat mat och vatten.
De mängder som används i vacciner är små och aluminiumadjuvans har använts under många årtionden. De kan bidra till lokala reaktioner som ömhet, rodnad och svullnad efter vaccination, men det finns inte stöd för att de mängder aluminium som används i godkända vacciner orsakar de kroniska sjukdomar som ibland har tillskrivits dem.
Innehåller vacciner kvicksilver?
Vissa vacciner har tidigare innehållit tiomersal, ett konserveringsmedel som innehåller etylkvicksilver. Det användes framför allt i flerdosförpackningar för att förhindra bakterietillväxt.
Tiomersal är inte samma sak som metylkvicksilver, den form av kvicksilver som framför allt förknippas med ansamling i kroppen efter exponering genom exempelvis vissa livsmedel.
De vacciner som rutinmässigt används i det svenska barnvaccinationsprogrammet innehåller inte tiomersal.
Det finns inte heller vetenskapligt stöd för att tiomersal i de mängder som tidigare använts i vacciner orsakar autism.
Innehåller vacciner formaldehyd?
Mycket små restmängder formaldehyd kan förekomma i vissa vacciner eftersom ämnet används under tillverkningen, exempelvis för att inaktivera virus eller bakterietoxiner.
Formaldehyd finns också naturligt i människokroppen och bildas kontinuerligt i vår normala ämnesomsättning.
Det avgörande är återigen mängden. De eventuella restmängder som finns i vacciner är mycket små och ligger långt under nivåer som förväntas orsaka skadliga effekter.
Förändrar mRNA-vacciner vårt DNA?
Nej.
mRNA är en tillfällig genetisk instruktion som cellerna använder för att tillverka protein. Efter vaccination mot exempelvis covid-19 tas mRNA upp av vissa celler, som under en begränsad tid tillverkar det protein som immunförsvaret ska lära sig känna igen.
mRNA behöver inte gå in i cellkärnan, där vårt DNA finns, för att fungera. Det bryts därefter ner av cellens normala system.
mRNA-vacciner förändrar därför inte människans DNA.
Stannar mRNA kvar i kroppen under lång tid?
Vaccinets mRNA är konstruerat för att fungera tillfälligt och bryts successivt ner av kroppens normala nedbrytningssystem.
Det behöver finnas kvar tillräckligt länge för att cellerna ska hinna producera antigen och starta immunsvaret, men det blir inte en permanent del av kroppen.
Det som däremot kan finnas kvar länge är det immunologiska minne som vaccinationen har skapat. Det är just detta som är syftet med vaccinationen.
Kan vaccinets beståndsdelar ansamlas i kroppen?
Vaccinets olika beståndsdelar hanteras på olika sätt. Proteiner och mRNA bryts ned, medan andra ämnen omsätts eller utsöndras genom kroppens normala processer.
Det är därför inte korrekt att generellt beskriva vacciner som ämnen som ligger kvar och ”ansamlas” i kroppen.
För varje vaccin ingår kunskap om dess beståndsdelar och hur de hanteras av kroppen i säkerhetsbedömningen.
Behöver man vaccinera mot sjukdomar som nästan inte längre finns?
I många fall är sjukdomen ovanlig just därför att vaccinationstäckningen är hög.
Så länge ett smittämne fortfarande finns kvar någonstans i världen kan det återintroduceras i ett land där sjukdomen har försvunnit.
Mässling är ett tydligt exempel. Sjukdomen kan snabbt börja spridas igen om andelen immuna personer blir för låg.
Polio har försvunnit från stora delar av världen men har ännu inte utrotats globalt. Därför behöver vaccinationsskyddet upprätthållas.
Smittkoppor är ett annorlunda exempel. Sjukdomen har utrotats globalt och därför behöver befolkningen inte längre rutinmässigt vaccineras mot den.
Varför blir vaccinerade personer ändå sjuka?
Inget vaccin skyddar hundra procent av alla vaccinerade.
En del människor utvecklar ett sämre immunsvar, skyddet kan avta med tiden och vissa smittämnen förändras så att tidigare immunitet skyddar sämre.
Dessutom kan vaccinationens främsta effekt vara att skydda mot allvarlig sjukdom snarare än mot själva infektionen.
Att en vaccinerad person blir sjuk visar därför inte i sig att vaccinet saknar effekt. För att avgöra detta måste man jämföra risken för sjukdom hos vaccinerade och ovaccinerade personer.
Hur kan många av de sjuka vara vaccinerade om vaccinet fungerar?
Det kan låta motsägelsefullt, men är en följd av enkel matematik när nästan alla i en befolkning är vaccinerade.
Om exempelvis 95 procent av en befolkning är vaccinerad finns det mycket fler vaccinerade än ovaccinerade personer som över huvud taget kan bli sjuka. Ett antal sjukdomsfall kan därför inträffa bland vaccinerade trots att risken för varje enskild vaccinerad person är betydligt lägre.
Det relevanta är alltså inte bara hur många av sjukdomsfallen som är vaccinerade, utan hur stor risken är bland vaccinerade jämfört med ovaccinerade.
Varför behövs påfyllnadsdoser om vaccinet fungerar?
Immunitet är inte alltid livslång.
Efter vissa vaccinationer finns ett starkt immunologiskt minne kvar under mycket lång tid. Efter andra avtar skyddet successivt.
En påfyllnadsdos, eller boosterdos, aktiverar minnesceller och förstärker immunsvaret på nytt.
Behovet av boosterdoser är därför inte ett tecken på att vaccinet har misslyckats. Det är en egenskap hos samspelet mellan det aktuella vaccinet, immunförsvaret och sjukdomen.
Är det bättre att sprida ut vaccinationerna?
Normalt finns ingen medicinsk fördel med att sprida ut rekommenderade vaccinationer mer än vad vaccinationsschemat anger.
Vaccinationsscheman är utformade för att ge ett bra skydd vid lämplig tidpunkt. Om doser skjuts upp kan personen i stället vara oskyddad under en längre period.
Flera vacciner kan ofta ges samtidigt utan att skyddseffekten försämras.
Det finns situationer där särskilda intervall behövs mellan olika vacciner, framför allt mellan vissa levande vacciner. Vaccinationsmottagningen tar hänsyn till detta.
Är det farligt att vaccinera sig när man är lite förkyld?
En lindrig infektion utan tydlig allmänpåverkan är normalt inget hinder för vaccination.
Vaccination brukar däremot skjutas upp vid en mer uttalad akut sjukdom med exempelvis hög feber. Ett skäl är att det annars kan vara svårt att skilja symtom från den pågående sjukdomen från eventuella reaktioner på vaccinet.
En vanlig lätt förkylning innebär alltså normalt inte att immunförsvaret är för ”upptaget” för att kunna reagera på ett vaccin.
Kan vacciner orsaka autoimmuna sjukdomar?
Infektioner och vaccinationer aktiverar immunförsvaret, och frågan om vaccination kan utlösa autoimmuna sjukdomar har därför undersökts för många vacciner.
För de vacciner som används i dag finns inte stöd för någon generell ökning av autoimmuna sjukdomar efter vaccination.
Det betyder inte att immunrelaterade biverkningar aldrig kan förekomma. Mycket sällsynta immunologiska reaktioner har identifierats efter vissa specifika vacciner. Sådana risker måste bedömas för varje vaccin för sig och vägas mot risken med infektionen.
Det är därför mer korrekt att diskutera en specifik misstänkt biverkning av ett specifikt vaccin än att säga att ”vacciner orsakar autoimmunitet”.
Kan vacciner ge långtidseffekter som visar sig först många år senare?
Detta är en vanlig oro, men det är viktigt att skilja mellan en biverkning som börjar långt efter vaccinationen och en biverkning som börjar tidigare men får långvariga konsekvenser.
Vacciner ges vid ett eller ett fåtal tillfällen och deras beståndsdelar finns normalt inte kvar i kroppen under lång tid. Kända vaccinbiverkningar uppkommer därför vanligen inom dagar eller veckor och för vissa reaktioner inom en längre men ändå begränsad tidsperiod.
Det betyder inte att säkerhetsuppföljning kan avslutas efter några veckor. Vacciner följs under lång tid och stora befolkningsstudier kan användas för att undersöka även misstänkta sena effekter.
Efter många årtiondens användning av vaccination finns omfattande erfarenhet av hur vaccinrelaterade biverkningar uppträder.
Om vacciner är så väl prövade, varför upptäcks ibland nya biverkningar?
Därför att mycket sällsynta händelser kräver mycket stora grupper för att kunna upptäckas.
En klinisk studie med tiotusentals deltagare kan inte med säkerhet upptäcka en biverkning som inträffar hos kanske en person av flera hundra tusen vaccinerade.
När vaccinet börjar användas av miljontals människor kan sådana sällsynta samband bli synliga.
Det är därför vacciners säkerhet fortsätter att övervakas efter godkännandet. När en ny risk identifieras kan produktinformationen eller vaccinationsrekommendationerna ändras.
Läs mer: Så utvecklas och prövas vacciner
Går det att lita på rapporter om vaccinbiverkningar?
Rapporter om misstänkta biverkningar är en viktig del av säkerhetsövervakningen, men måste tolkas korrekt.
Att en sjukdom eller ett symtom har rapporterats efter vaccination innebär inte att vaccinet har orsakat det. Rapporteringssystemen är avsiktligt utformade så att även misstänkta samband kan rapporteras.
Om ett ovanligt mönster upptäcks undersöks det vidare. Man kan exempelvis jämföra hur ofta tillståndet förekommer hos vaccinerade med hur ofta det normalt förekommer i befolkningen.
Biverkningsrapporter är därför mycket användbara för att upptäcka signaler, men antalet rapporter kan inte användas som ett enkelt mått på hur många människor som har skadats av ett vaccin.
Kan forskningen om vacciner vara helt säker på allt?
Nej. Medicinsk vetenskap fungerar inte så.
Kunskap bygger på den samlade information som finns tillgänglig, och den kan förändras när nya och bättre data tillkommer. Mycket ovanliga biverkningar kan exempelvis upptäckas först när ett vaccin har använts av mycket stora befolkningsgrupper.
Det viktiga är därför inte att hävda att ett vaccin är helt riskfritt, utan att fortlöpande undersöka både nytta och risker och ändra rekommendationerna när kunskapsläget motiverar det.
Det är också därför olika vacciner kan få olika rekommendationer och varför rekommendationer ibland förändras över tid.
Hur bedömer jag påståenden om vacciner?
När du möter ett påstående om vaccination kan några frågor vara särskilt användbara:
- Gäller påståendet ett specifikt vaccin eller ”alla vacciner”?
- Bygger det på en enstaka berättelse eller på studier av stora grupper?
- Visar uppgifterna bara att något inträffade efter vaccination eller att vaccinet faktiskt ökade risken?
- Anges hur stor risken är i absoluta tal?
- Jämförs vaccinets risk med risken från sjukdomen?
- Kommer uppgiften från en källa där metoder och resultat går att granska?
- Stämmer påståendet med resultaten från andra oberoende studier?
En enskild erfarenhet kan vara viktig för den person som drabbats, men den kan inte ensam avgöra om ett vaccin orsakar en viss sjukdom. För det behövs systematiska jämförelser mellan stora grupper.
Frågor om din egen vaccination
Generell information kan inte avgöra vad som är lämpligt för varje enskild person.
Om du är osäker på en vaccination på grund av exempelvis tidigare allvarlig vaccinreaktion, allergi, graviditet, nedsatt immunförsvar eller läkemedelsbehandling bör du diskutera detta med en vaccinationsmottagning eller annan vårdgivare.
På våra sidor om enskilda vacciner kan du också läsa mer om vilka vaccinationer som används i Sverige och för vilka grupper de kan vara aktuella.
Lär dig mer om vacciner
Vill du i stället veta mer om ett särskilt vaccin hittar du på våra vaccinsidor information om de vacciner som används i Sverige.
Se alla vacciner.
Vill du fördjupa dig ytterligare finns information om vacciner och vaccination även hos svenska myndigheter och internationella organisationer:
- Europeiska vaccinationsinformationsportalen (EVIP) – EU:s informationsportal för allmänheten med vetenskapligt baserad information om vacciner, vaccination och vaccinsäkerhet.
- Folkhälsomyndigheten – vaccinationer – information om vaccinationsprogram, rekommenderade vaccinationer och vilka vaccinationer som kan vara aktuella under olika delar av livet.
- 1177 – så fungerar vaccin – information för allmänheten om hur vacciner fungerar, vaccinationsskydd och praktiska frågor kring vaccination.
- Läkemedelsverket – vaccin – information om hur vacciner utvecklas, prövas och godkänns samt om säkerhet och biverkningar.
På huvudsidan Om vacciner hittar du också våra övriga sidor om vad vacciner är, hur de fungerar i kroppen, olika typer av vacciner, nyttan med vaccination, säkerhet och biverkningar samt hur vacciner utvecklas och prövas.
← Till Om vacciner
© ProSanis Sverige AB. Informationen på denna sida är senast uppdaterad 2026-08-31.